Planläggningstvisten i Trä-Kottby - Attitydförändringar gällande kulturmiljön på 1960-talet

Aura Kivilaakso

Attitydförändringarna gällande kulturmiljön ändrades väsentligt på 1960-talet. Århundradet var en tid av flitigt byggande och man rev mycket gammalt för att bereda plats för nya hus. Konstellationen var gynnsam för att ge upphov till en motreaktion: miljöideologin stärktes. Årtiondet avspeglade medborgarnas aktivitet och vilja att delta i beslutsfattandet även inom området för stadsplaneringen. 

Kottby trädgårdsstad byggdes på 1920-talet för att underlätta bostadsbristen bland arbetarna.
Kottby trädgårdsstad byggdes på 1920-talet för att underlätta bostadsbristen bland arbetarna. © Bild: Eino Saarela Rossi.

Tidens ideal var ett stadscentrum med moderna, delvis självständiga dotterstäder. I den reformvänliga atmosfären uppfattades många bostadsområden som gammalmodiga. Detta skedde till exempel i Trä-Kottby i Helsingfors, en trädgårdsstad som på 1960-talet planlades för ombyggnad. Uppståndelsen som eggades upp av planerna avslöjade tidens ömma punkter inom samhällsplanering.

Ombyggnad planeras

Kottby trädgårdsstad byggdes på 1920-talet för att underlätta bostadsbristen bland arbetarna. Stadsplanen för området upprättades av arkitekterna Birger Brunila och Otto-I. Meurman. Småhusen byggda av trä byggdes enlig arkitekt Martti Välikangas planer.  Byggnaderna målades i jordnära toner och dekorerades med behärskade, klassicistiska detaljer.

Helsinki Puu-Käpylä
© Bild: Museiverket, Volker von Bonin.

Planerna för ombyggnad handlade på 1960-talet om att trähusen i området upplevdes vara gammalmodiga och i dåligt skick. Planen var att ersätta de gamla, utslitna husen som ansågs vara hälsovådliga med moderna nybyggen.  Ombyggnaden motiverades bland annat med de skador som hade uppstått på trähusen vid bombningarna under krigen och reparerats på varierande sätt. En central fråga i diskussionen om ombyggnad och bevaring var dock den sociala situationen i området, då husen till en del slitits på grund av invånarnas livsstil som hade tärt på konstruktionerna. Dessutom var utrustningsnivån i bostäderna ett problem. På 1960-talet fanns det till exempel fortfarande utedass.

I början av årtiondet ansåg man att det skulle bli dyrare att reparera de gamla trähusen i Trä-Kottby än att bygga nya. 1960 ordnade Helsingfors stadsplaneringsverk en stadsplaneringstävling för att planlägga området på nytt. Syftet med lösningen som man eftersökte med tävlingen var att öka områdets byggeffektivitet. Avsikten var också att man tack vare den nya stadsplanen skulle kunna riva de gamla byggnaderna och ersätta dem med nya tvåvåningshus i sten.

Helsinki Puu-Käpylä
© Bild: Eino Saarela Rossi.

Många unga arkitekter deltog i stadsplaneringstävlingen. Bland dem tävlade också Martti Välikangas som hade planerat de ursprungliga trähusen. Arkitekterna Ahti Korhonen och Erik Kråkström vann slutligen tävlingen med sitt bidrag. Det vinnande förslaget till stadsplan skulle även ha tillåtit att de gamla byggnaderna bevarades, men krävde det dock inte.

Återuppbyggandet av Trä-Kottby blev ett centralt samtalsämne. Många experter inom arkitektur och kulturmiljö motsatte sig att trähusen skulle rivas, då trädgårdsstaden under årtiondena hade blivit en uppskattad byggd miljö, ett byggnadsarv. Det skrevs mycket om saken, främst i lokaltidningarna. Även en del av invånarna blev aktiva. Även stadsdelsföreningen anslöt sig till dem som talade för bevarandet av området.

Periodseger för kulturmiljön

Helsinki Puu-Käpylä
© Bild: Eino Saarela Rossi.

Frågan om ombyggnad och planläggning av Kottby trädgårdsstad togs upp till behandling av beslutsfattarna två gånger. Då frågan behandlades på nytt utsåg staden i november-december 1969 en särskild kommitté för att undersöka ombyggnaden av Kottby. Kommitténs uppgift var att utreda om man genom att renovera byggnaderna skulle kunna hitta en lösning som skulle vara både ekonomisk och stödja boendetrivseln. Kommittén gjorde bland annat beräkningar av ombyggnad och sanering av de gamla trähusen.

Trä-Kottbykommitténs betänkande blev färdigt våren år 1971. I betänkandet konstaterades det att de gamla trähusen var reparationsdugliga och byggnadshistoriskt värdefulla. En skyddsplan trädde i kraft ännu under samma år. En grundlig sanering, där man till exempel förnyade byggnadernas uppvärmningssystem samt grunderna för många trähus, blev färdig några år senare.

Helsinki Puu-Käpylä
© Bild: Museiverket, Volker von Bonin.

Beslutet om att bevara Trä-Kottby har i flera sammanhang kanoniserats som en symbol för det moderna byggnadsskyddet. Motståndet mot ändringar i det egna hemområdet var i sig inget 1960-talsfenomen. Till följd av planläggningstvisten i Trä-Kottby och den aktiva medborgarrörelsen i anknytning till den förverkligades ändå för första gången att de redan en gång gjorda ombyggnadsplanerna upphävdes och att det beslut som ledde till bevarande fattades.

Bevarandet av Trä-Kottby signalerar om ändringen som skedde mer omfattande på 1960-talet i anknytning till bevarandet av kulturmiljön. På 1970-talet utvidgades bevarandet snart från att förutom enskilda objekt även omfatta helheter. Man värderade inte längre endast ”det autentiska” utan började godkänna skikt både gällande stadsbilden och i skyddsobjekt.

Liknande tvister har senare förts även annanstans. Kort efter debatten om bevarandet av Kottby bland annat i Trä-Vallgård i Helsingfors. Tvisterna berättar för sin del om hur finländarnas intresse för kulturmiljö ökade från och med 1960-talet. De som har byggt upp välfärds-Finland har på det här viset även varit aktiva, deltagande medborgare.

Litteratur:

Kolbe, Laura 2000. "Will old wooden Käpylä be saved?" The beginning of a conservation movement in Helsinki. -Kvartti:Helsingfors stads informationscentrals kvartalspublikation. Helsingfors: Helsingfors stads informationscentral. 18–24.

Lundsten, Bengt 1993. Edelläkävijä: Puu-Käpylä. –Rakennettu aika: ICOMOS Finnish National Committee 25th anniversary. Helsinki: ICOMOS Suomen osasto. 73–83.

Mäkinen, Eikka (toim.) 1970. Käpylä – puutarhakaupunginosa 50 vuotta. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Kirjapaino.

Putkonen, Lauri (toim.) 2011. Asiasta2. Kirjoituksia restauroinnista ja rakennussuojelusta. Helsinki: Museovirasto ja Rakennustieto Oy.

Publicerad 17.11.2011 kl. 15.13, uppdaterad 11.4.2016 kl. 13.45