Tammerfors får ett center för byggnadskultur

Minna-Riikka Tuohiniitty

I stadsdelen Pispala i Tammerfors byggs för närvarande Birkalands center för byggnadskultur. I centrets verksamhet medverkar fackmän, utbildningssamfund och kulturella aktörer. Centret har som mål att skapa ett fortgående samarbete mellan utbildningsprogram inom bygg- och kulturbranscherna, privata husägare och fackmän inom området byggnadsarv.

Timmerflottningsföreningens hus, det blivande centret för byggnadskultur sommaren 2013.
Timmerflottningsföreningens hus, det blivande centret för byggnadskultur sommaren 2013. © Bild: Minna-Riikka Tuohiniitty.

Projektet för Tammerfors center för rådgivning och utbildning inom byggnadskultur

Projektet som startade 2011 hade som mål att skapa och starta en verksamhetsmodell för ett kommande center för byggnadskultur. I Tammerforsregionen och hela Birkaland har det funnits ett klart behov av en byggnadsarvsförening och ett byggnadskulturcenter.

Inom ramen för projektet byggde man upp ett samarbetsnätverk inom reparationsbyggande med myndigheter, företag och aktörer inom den tredje sektorn. Målet var att få till stånd en upplevelseorienterad plats för utställningar, utbildning och möten. I centret kommer besökarna att få information om skydd och bevarande av den byggda miljön, material som kan användas, fackmannamässiga arbetare och kostnader för byggandet. Man ämnar skapa en databank om byggmaterial, traditionella och moderna renoveringsmetoder, fackmän inom olika yrkesområden samt om utbildningsmöjligheter inom byggnadsarvsområdet. Man valde att placera centret i Timmerflottningsföreningens hus i Pispala, som stått tomt sedan mitten av 2000-talet.

Projektets huvudfinansiärer var Europeiska regionala utvecklingsfonden ERUF och Birkalands förbund. Tammerfors stad stod för kommunfinansieringsandelen. Projektet genomfördes av Ekokumppanit Oy och projektets verksamhetsområde var Birkaland.

I samband med projektet hade Timmerflottningsföreningens hus öppet hus för allmänheten under sommarmånaderna 2012 och 2013. Trots att upprustningen av huset inte var klar besöktes det av såväl arkitekt- och ingenjörsstuderande, invånare i området och konstorienterare som föreningsaktiva. Den mest exotiska upplevelsen fick internationella studenter inom finländsk träarkitektur vid Tammerfors tekniska universitet som besökte det ännu ouppvärmda huset under en smällkall vinterdag.

Föreningen för byggnadskultur i Birkaland (Pirkanmaan rakennuskulttuuriyhdistys ry)

Centret har som mål att bevara och skydda byggnadsarvet i regionen, från detaljer till stora helheter.
Centret har som mål att bevara och skydda byggnadsarvet i regionen, från detaljer till stora helheter. © Bild: Minna-Riikka Tuohiniitty.

Föreningen för byggnadskultur i Birkaland grundades 2012. Föreningen har som mål att värna om byggnadskulturen, det befintliga byggnadsbeståndet och vården av byggnadsarvet i Birkaland. Föreningen stöder i sin verksamhet även hållbar utveckling.

I föreningen kan samfund vara medlemmar: ett samfund som finns i handelsregistret eller en enskild näringsidkare, en förening som finns i föreningsregistret, en stiftelse som finns i stiftelseregistret eller något annat offentligt samfund. Vid höstmötet utsågs arkitekt Harri Metsälä från andelslaget Tilanne M3 till ny ordförande för föreningen. Metsälä har medverkat i upprustningen av huset ända sedan början och varit arbetsledare för renoveringsarbetet.

När arbetet är färdigt kommer byggnadskulturföreningenatt upprätthålla Centret för rådgivning och utbildning inom byggnadskultur. Centret har som mål att bli en aktiv aktör med inflytande inom byggnadskulturen i Birkaland.

Timmerflottningsföreningens hus

Timmerflottningsföreningens hus ligger på en central och vacker plats i stadsdelen Pispala i Tammerfors.
Timmerflottningsföreningens hus ligger på en central och vacker plats i stadsdelen Pispala i Tammerfors. © Bild: Minna-Riikka Tuohiniitty.

Timmerflottningsföreningens hus som rustas upp för centret byggdes 1892 i byn Pispala i Birkalands landssocken av Timmerflottningsföreningen vid Kumo älv (Kokemäenjoen Uittoyhdistys). Huset var bas för dem som använde timmervägen och den första timmertunneln samt bostad för arbetsledningen. Även om Pispala traditionellt sett har varit ett arbetarområde, låg byggnaden på Rimmintie (nuv. Rimminkatu), längs vilken det bodde medelklassens medborgare såsom lärare och tjänstemän. Huset ligger i en kulturmiljö av riksintresse. Timmerflottningsföreningens hus ingår i fas tre i detaljplanen för Pispalaområdet. Huset och dess bakgrund utgör en väsentlig del av områdets historia och den aktiva stadsdelen Pispala är en mycket lämplig ort för centret.

Timmerflottningsföreningen vid Kumo älv

Byggherren, timmerbolaget Kokemäenjoen Uittoyhtiö, grundades 1876 i Björneborg i samarbete mellan fyra stora föreningar. Bolagets avsikt var att flotta timmer gemensamt mellan pontonbron i Björneborg och sjön Pyhäjärvi i Tammerfors. Gemensam flottning möjliggjorde effektivare affärsverksamhet då de stora materialmängderna hade blivit en för stor utmaning för enskilda aktörer. Den genomsnittliga flottningsmängden efter de tio första verksamhetsåren var 2 000 000 stockar om året, vilket visar hur omfattande bolagets verksamhet var.

1929 övergick verksamheten i sin helhet till Kumo älvs timmerflottningsförening som grundats fem år tidigare. När timmerflottningsföreningen var som störst ingick i den sju olika aktörer inom skogsbranschen: Björneborgs Ångsågs-Bolag, Fredriksfors Aktiebolag, Rafsö Ångsågs-Aktiebolag och Suursannan Uusi Höyrysaha, som var de grundande medlemmarna, samt Loimaanjoen Lauttausyhdistys, Kauvatsanjoen Lauttausyhdistys och Valkiakosken Uittoyhdistys, som anslöt sig senare. Flottningsverksamheten upphörde på 1960-talet då virkestransporterna allt mer började skötas på landsvägar.

Timmerflottningsföreningen lade ned sin verksamhet i Kumo älvs område på 1980-talet. Då överlät föreningen sitt arkivmaterial till Centralarkivet för Finlands näringsliv. Bildmaterial om flottning finns välbevarat i centralarkivet.

Timmervägarna i Pispala

Timmervägarna i Pispala utgör en väsentlig del av Pispalaområdets timmerflottningshistoria. 1864 lät Porin Höyrysaha bygga den första timmervägen i Pispala, den så kallade röda timmervägen. Timmervägen korsade riksvägen Pispalan valtatie vid nuvarande Pispala kyrka och passerade Timmerflottningsföreningens hus på tomtens östra sida. Längs timmervägen hade man en förbindelse mellan sjöarna i Tammerfors, Näsijärvi och Pyhäjärvi, och längs Kumo älv vidare till kusten. Den röda timmervägen fick sitt namn på grund av vägens massiva timmerkonstruktion som målades röd. Förflyttningen av stockarna över åsen var möjligt med hjälp av hästar. Den röda timmervägen revs 1930 då den första flottningstunneln blev klar. I området kan man dock fortfarande skönja några rester av betonggrunden för den röda timmervägen.  Den första flottningstunneln användes också av Kumo älvs timmerflottningsförening.

Den andra timmervägen i Pispala, den så kallade grå timmervägen, byggdes 1873. Byggherre var sågverket Reposaaren saha. Den grå timmervägen gick under Pispalan valtatie vid Ahjola och stockarna förflyttades med en ångmaskin.

Den sista flottningstunneln i Pispala stod klar på 1960-talet men kom aldrig att användas för timmerflottning. Tunneln öppnades för fotgängare och cyklister 2013.

Om Timmerflottningsföreningens hus historia

Om byggnadens ursprungliga utförande och ändringsarbeten som gjorts finns bara mycket få uppgifter bevarade. Pispala hörde till landssocknen under tiden då byggnaden uppfördes och byggdes ut, och byggandet var inte tillståndspliktig verksamhet. Det finns alltså inga ritningar av byggnaden eller av senare utbyggnader. Bildmaterialet dokumenterar mest flottningsarbetet, på själva byggnaden finns bara ett fåtal bilder. Inte heller i Timmerflottningsföreningens arkiv har uppgifter om byggnads- eller utbyggnadsarbetena bevarats.

Detaljerna berättar om byggnadens historia. Utifrån materialen kan uppförandet av utbyggnadsdelen dateras till 1920-talet.
Detaljerna berättar om byggnadens historia. Utifrån materialen kan uppförandet av utbyggnadsdelen dateras till 1920-talet. © Bild: Minna-Riikka Tuohiniitty.

Huset har eventuellt varit en parstuga med bostadsrum som hade eldstäder på bägge sidorna av farstun. På väggytorna som tagits fram finns spår av ändringar av rumsdispositionen och dörröppningar. I samband med utbyggnaderna har även fönstren fått sitt nuvarande utseende. Att klarlägga byggnadens ursprungliga utförande och rumsdisposition är med andra ord ett pussel för sig, som baserar sig på inventering av byggnaden och dokumentation av fynden.

Byggnaden byggdes ut till sin nuvarande utformning på 1920-talet. I samband med utbyggnaden byggdes en enrummare i den östra ändan och övervåningens vindsutrymmen gjordes om till bostadsrum. Byggnadens undervåning har genomgående en timmerkonstruktion. Fundamentet till den cirka 75 kvadratmeter stora ursprungliga delen vilar på hörnstenar. I samband med den cirka 25 kvadratmeter stora utbyggnaden har man gjutit en sluten sockel av sparbetong. Utbyggnaden har uppförts hastigt; stockarna på den nya delen har monterats på den gamla delen bara med vinkeljärn, inte med timmerfogar, och sättningen av timmerkonstruktionen har inte beaktats i konstruktionen. Emellertid kan även felaktiga reparationer, om de inte utgör en risk för byggnadens bevarande, ses som ett slags läromaterial och som ett konkret exempel på timmerbyggandets särdrag.

I startgroparna för det invändiga renoveringsarbetet.
I startgroparna för det invändiga renoveringsarbetet. © Bild: Minna-Riikka Tuohiniitty.

Byggnadens övervåning och verandor är byggda av långvirke och isolerade med sågspån. På övervåningen har det efter ombyggnationen funnits ett ouppvärmt sommarrum och ett rum och kök med eldstad.

Byggnadens dörrar, fönster och rumsdisposition har ändrats mycket lite efter 1920-talet. Pispala anslöts till Tammerfors stad 1937, men ändringsarbetena är gjorda innan dess. De viktigaste förändringarna på fasaden har gjorts i samband med utbyggnaden då byggnadens sadeltak gjordes om till mansardtak. Tack vare mansardtaket kunde man bygga om vindsutrymmena till bostadsrum utan att byggnadens höjd förändrades avsevärt.

Byggnadens köksutrymmen har vattenanslutningar, men några inomhustoaletter eller tvättutrymmen har det aldrig funnits.  Timmerflottningsföreningens hus var bebott fram till 2005.

Från renoveringsobjekt till byggnadskulturcentrum

År 2011 övergick huset i Tammerfors stads besittning. Innan tomten såldes avstyckades ungefär hälften av den ursprungliga tomten, med andra ord den del där bastun och gårdsbyggnader hade stått. Upprustningen av byggnaden inleddes i yttermanteln. Husets yttertak med trekantiga läkter förnyades 2012 och arbetet med att måla fasaden och rusta upp fönstren inleddes 2013.

Centret för byggnadskultur på vintern.
Centret för byggnadskultur på vintern. © Bild: Minna-Riikka Tuohiniitty.

I upprustningen av byggnaden följer man principen för bevarande reparation där man även försöker ta hänsyn till de utmaningar som följer med tillgänglighet och byggnadens energieffektivitet samt den ekologiska aspekten i byggnadens hela livscykel. I samband med renoveringsarbetena försöker man placera torrklosetter och de vattenanslutningar som behövs i byggnaden. 

Målet med renoveringen är att få till stånd ett funktionellt center för rådgivning och utbildning inom byggnadskultur i Birkaland. Huset med sin omgivning kommer att användas som inlärningsmiljö för bestående reparationsbyggande. 2014 har upprustningsarbetet framskridit till insidan. Våren 2014 firade man invigningen av en småskalig reservdelsbank och ordnade en namntävling om centret för byggnadskultur. Det vinnande bidraget blev Rakennuskulttuurikeskus Piiru, som kommer att fastställas som centrets namn vid ett senare föreningsmöte.

Publicerad 1.9.2014 kl. 13.30, uppdaterad 22.3.2016 kl. 14.03