Lyckad renovering, föreningshus som exempel

Leni Pakkala

När man renoverar ett föreningshus måste man beakta byggnadens kondition, dess användare och de kulturhistoriska värdena. Om man försummar en eller flera av delarna i denna trepelarprincip, blir slutresultatet svagt.

Ungdomsföreningshuset Valhalla från år 1927 finns i Köklax i Esbo. Byggnaden har renoverats med bidrag för renovering av föreningshus.
Ungdomsföreningshuset Valhalla från år 1927 finns i Köklax i Esbo. Byggnaden har renoverats med bidrag för renovering av föreningshus. © Bild: Marja Sahlberg, Museiverket.

Föreningshusen renoveras ofta för att öka användarvänligheten. Det är typiskt att yttertaken, timmerväggarna, brädfordringen, fönstren och dörrarna renoveras samt att värmeisoleringen förbättras. Med hänsyn till byggnadernas funktionalitet är det väsentligt att även renovera värmesystemen, installera vattenledningar och avlopp och modernisera elsystemen.

Scenen i ungdomsföreningshuset i Oulais (fi. Oulainen) används alltjämt.
Scenen i ungdomsföreningshuset i Oulais (fi. Oulainen) används alltjämt. © Bild: Soile Tirilä, Museiverket.

Vid en renovering är det viktigt att beakta de kulturhistoriskt viktiga dragen i byggnadens interiör och exteriör. I föreningshusen utgör till exempel scenerna centrala konstruktioner som bör bevaras, även om man ofta skulle vilja riva dem för att få mer rum för motionsverksamhet.

Renovering på rätt sätt förutsätter kompetens och ekonomiska resurser. Projekteringen och realiseringen är krävande. De som ansvarar för renoveringen av ett föreningshus är sällan byggfackmän, och ofta genomdrivs projektet som frivilligarbete, vilket gör arbetet synnerligen värdefullt. Det är viktigt att projektansvaret fördelas klart och tydligt.

Projekteringen ska ske på byggnadens villkor

Ungdomsföreningshuset i Nedervetil har bevarats i nästan ursprunglig form.
Ungdomsföreningshuset i Nedervetil har bevarats i nästan ursprunglig form. © Bild: Soile Tirilä, Museiverket.

Det lönar sig att låta en yrkeskunnig konstruktör utarbeta renoveringsplanerna. En kompetent konstruktör känner till gamla konstruktioner och deras funktionsprinciper och projekterar en renovering på byggnadens villkor. Mindre renoveringar av ett vanligt föreningshus kan mycket väl projekteras av en erfaren timmerman som är förtrogen med traditionellt byggande, men en restaurering av ett kulturhistoriskt värdefullt objekt kräver att projekteringen tas om hand av en arkitekt som specialiserat sig på restaurering.

Som grund för projekteringen är det viktigt att kartlägga husanvändarnas behov, bedöma byggnadens kondition och utreda dess kulturhistoriska värden. För att få bidrag för renovering av föreningshus förutsätts en projektplan och en därtill hörande helhetsplan med uppgifter om renoveringsbehoven under åtminstone följande 3–5 år. Större projekt delas i allmänhet upp i flera realiseringsetapper.

Traditionella arbetssätt passar gamla hus

Gamla byggnadsdelar är ofta lätta att renovera.
Gamla byggnadsdelar är ofta lätta att renovera. © Kuva: Uula Kohonen, Museiverket.

Vid renovering lönar det sig att följa en sparsam linje. Man ska inte renovera sådant som är i skick och inte förnya sådant som kan repareras. Det är bra att renovera traditionella byggnader med traditionella metoder och material, som har visat sig vara goda under decenniernas lopp. Dessutom ska objektet alltid kunna renoveras om och om igen. Det är bra att minnas att det inte finns underhållsfria byggmaterial.

Vid renoveringen av föreningshus möter man ofta samma svårigheter som vid renoveringar överlag: ibland har känslan och aktningen för gamla byggnader gått förlorad. I projekteringen har man kanske utgått från de metoder och material som används inom nybyggnation. Om till exempel ett traditionellt bottenbjälklag med luftväxling ersätts med ett bottenbjälklag av betong och utan sockel kan det leda till fukt- och rötskador i timmerväggarna och äventyra hela husets fortlevnad.

Det är inte alltid lätt att hitta lämpliga renoveringsmaterial för ett gammalt hus, men det lönar sig att göra sig besväret. Renoveringseffekterna sträcker sig långt, och en fel utförd renovering kan medföra mer skada än nytta.

Situationen före renoveringen och renoveringsmomenten borde alltid dokumenteras åtminstone med kamera. På så sätt bevaras viktig information om tidigare åtgärder för framtida renoverare.

De ursprungliga materialen fungerar alltjämt

Fönsterrenovering kräver färdigheter.
Fönsterrenovering kräver färdigheter. © Bild: Susanna Santavuori, Museiverket.

Den viktigaste byggnadsdelen med tanke på ett hus fortlevnad är yttertaket. Taket har också stor betydelse för en byggnads exteriör och stil. Yttertaket sägs vara en byggnads femte fasad. Falsad plåt, tegel och takpapp är bra taktäckningsmaterial.

Ett traditionellt bottenbjälklag med luftväxling, dvs. en trossbotten, är alltjämt det bästa alternativet som bottenbjälklag i ett föreningshus. Ett sådant passar utmärkt också i tillbyggnader och nya hus. Sockeln ska ha tillräckligt med ventilationsöppningar, som öppnas inför sommaren och stängs inför vintern.

Många gamla hus har fördärvats genom att man i onödan har bytt ut fönster som kunde ha renoverats. Gamla fönster har tillverkats i utvalt tätfibrigt virke och kan vanligen renoveras. Fönster och dörrar borde egentligen behandlas med samma respekt som antika möbler.

Det rekommenderas att man i trähus använder träfiberbaserad isolering, som efter behov kan sättas till ovanpå tidigare isoleringslager.

Valet av målarfärg beror på den tidigare färgkvaliteten. Traditionell linoljefärg, kalkfärg samt kokt rödfärg och gulockra kan utan vidare målas över med samma traditionella målarfärger. Tyvärr har man hunnit måla också många föreningshus med plastfärger, dvs. latex- och alkydfärger. På en trävägg ska man inte stryka ut mer plastfärger, och då är s.k. petroleumoljefärg ett bra alternativ.

Gamla inventarier skapar stämning

Interiören i Folkets hus i Tainionkoski i Imatra har restaurerats i 1950-talets anda.
Interiören i Folkets hus i Tainionkoski i Imatra har restaurerats i 1950-talets anda. © Bild: Finlands Hembygdsförbund.

Man borde fästa särskild uppmärksamhet vid interiörens skönhet. En bra inredare åstadkommer mycket genom valet av ytmaterial och kulörer. Också armaturerna utgör en viktig del av inredningen. Föreningshusen har av tradition haft hänglampor. En vacker helhet består av genomtänkta detaljer, vilket gäller också de tekniska installationerna. I föreningshusen finns fina gamla möbler, som det kan vara värt att sätta i stånd. Om man skaffar nya möbler, ska de passa husets stil.

Uppvärmningen av föreningshusen är ett svårlöst problem, men det finns flera alternativ. Många hus har flera värmekällor, som används enligt situationens krav. Det lönar sig att bevara de existerande eldstäderna och rökkanalerna. På senare tid har många övergått till att använda inhemska värmekällor, såsom pelletar och jordvärme.

En fungerande gård ökar trivseln

Gården inverkar mycket på husets själ och kan göras trivsammare med bl.a. planteringar, stenläggningar och välplanerad belysning. Också parkeringsplatsernas tillräcklighet och läge är viktiga med avseende på användningen.

Bra vägvisare och en namnskylt gör det lättare att hitta fram och att identifiera huset. En flaggstång passar utmärkt på gården till ett traditionellt föreningshus. Flaggan kan hissas i samband med olika tillställningar – till exempel när en renovering har slutförts.

Texten baserar sig på en artikel i publikationen ”Med gemensamma krafter. Föreningshus i Finland” i anslutning till Dagarna för Europas byggnadsarv från år 2008.

Litteratur:

Pakkala, Leni; Ulla Rahola (toim.). Näin korjaamme seurantalon. Suomen Kotiseutuliitto, Helsinki 1985.

Kaila, Panu. Talotohtori. Rakentajan pikkujättiläinen. Porvoo 1997.

Museiverkets renoveringsråd. Finns på adressen www.nba.fi/korjauskortit. Museiverket, Helsingfors.

Hidemark, O m.fl. Så renoveras torp och gårdar. ICA 1990.

Publicerad 22.10.2008 kl. 12.30, uppdaterad 1.2.2016 kl. 14.36