Med hjälp av drönare kan man bevaka landskapet ovanifrån. © Bild: Arbetsgruppen för projektet Bevakning av kulturmiljöer och landskap
Text: Johanna Sokka, miljöministeriet
Landskap och kulturmiljöer har skildrats visuellt under århundraden med hjälp av fotografier som tagits på marknivå, ritningar och målningar. Nuförtiden kan man med hjälp av moderna avbildningstekniker och radiostyrda nelikoptrar följa upp landskapet och kulturmiljön effektivare och över större ytor. Med kameror som kopplats till nelikoptrar kan man ta bilder ur fågelperspektiv och fotografera platser som är svårtillgängliga för människan.
I projektet Bevakning av kulturmiljöer och landskap har man utrett hur man kan utnyttja drönare för att fotografera landskap och kulturmiljöer. I projektet medverkade Centret för biodiversitet och Laboratoriecentret vid Finlands miljöcentral, NTM-centralerna i Norra Karelen och Norra Savolax samt miljöministeriet.
Impulser från samtal kring lunchbordet, utgångspunkter från kulturmiljöstrategin
Miljörådet Tapio Heikkilä, som i sitt arbete satt sig in i landskap och vårdbiotoper, berättar att projektidén föddes under en diskussion med miljörådet Tuija Mikkonen på en lunchrast i Stadshuset.
– Tanken om ett uppföljningsprojekt låg i bådas intresse och hör förstås också samman med genomförandeplanen för kulturmiljöstrategin. I genomförandeplanen framhävs tillgången till information om kulturmiljön och öppenheten i den, säger Heikkilä, som skrivit sin doktorsavhandling om visuell landskapsbevakning.
Kulturmiljöer, vårdbiotoper och landskap följs upp
Med hjälp av landskapsbevakningen kan man följa förändringar i kulturmiljöer, vårdbiotoper och landskap på lång sikt. Förändringar exempelvis i naturtyperna på vårdbiotoper, dvs. vallar, ängar, hagar och skogsbetesmarker som formats av traditionell boskapsskötsel har kunnat följas upp under en längre period.
Allteftersom jordbruket effektiviserar och skötseln av vårdbiotoper upphör förändras också naturtyperna avsevärt. Artbeståndet utarmas och i många fall börjar naturtyperna småningom växa igen. Det är en orsak till varför det är så viktigt att följa upp förändringarna.
Flygfoto över Paukarlahti. © Bild: Arbetsgruppen för projektet Bevakning av kulturmiljöer och landskap
Bildmaterial kan utnyttjas på många sätt – bra att klarlägga det slutliga användningsändamålet innan man går ut i terrängen
I projektet Bevakning av kulturmiljöer och landskap har man i första hand rett ut den nya uppföljningsmetoden och vilka möjligheter den öppnar. Projektet bjöd på överraskningar också för proffsen inom drönarfotografering. Vi intervjuade tre experter på drönarfotografering som medverkade i projektet: äldre forskare Seppo Tuominen och forskare Joonas Kahiluoto från Finlands miljöcentral och naturskyddsexpert Mika Pirinen från NTM-centralen i Norra Karelen.
Seppo Tuominen berättar att han fick två för projektet viktiga aha-upplevelser när han fotograferade med drönare. Den ena gällde hur enkelt det är att samla bildmaterial – redan en timmes fotografering i terrängen kan enligt Tuominen ge ett rikligt, mångsidigt bildmaterial över ett stort område. Den andra aha-upplevelsen fick han när han behandlade materialet på kontoret: bildbehandlingen visade sig vara en besvärlig och tidskrävande uppgift. Därför är det bra att innan man börjar fotograferingen göra det klart för sig vad man vill åstadkomma med materialet.
Tuominen säger att material som ska användas för landskapsanalyser kräver en lång efterbehandling. Ortomosaik, 3D-ytmodeller, punktmodeller och vidareförädlat material måste sammanställas programmässigt av tusentals bilder. Tiotals timmar kan gå åt till den här fasen. Exempelvis kräver 3D-ytmodeller att specialflygningar av fotograferaren och extra, mer frekvent tagna bilder för att en exakt och heltäckande modell ska kunna byggas upp.
– Det är enkelt att ta traditionella bilder men om man vill ha olika slags material som kan bearbetas med dator, som ortomosaik eller 360 graders panorama, bör man komma ihåg att terrängfotograferingen avgör slutresultatet, påpekar Tuominen.
Enskild bild av Jyrkkäkoski såg, tagen med drönare. © Bild: Arbetsgruppen för projektet Bevakning av kulturmiljöer och landskap
Uppföljningsmetoderna bör utvecklas
Experterna i projektet anser att drönarfotografering kommer att vinna terräng i arbetet med kulturmiljöer i framtiden och bli ett rutinredskap även för landskapsbevakningen. För att det rikliga digitala bildmaterialet ska kunna utnyttjas effektivt borde bevakningsmetoderna förbättras.
– Det här projektet har varit det första steget för att föra samman nya avbildningstekniker. Metoden borde emellertid utvecklas och förankras hos dem som arbetar med bevakning och uppföljning av kulturmiljöer. På det sättet skulle de kunna använda nelikoptrar som verktyg i sina dagliga arbetsuppgifter, konstaterar Joonas Kahiluoto.
Man bör alltså inte enbart förlita sig på ett rikligt bildmaterial i dokumenteringen och uppföljningen av förändringarna i kulturmiljöerna, eftersom endast ändamålsenligt och förstklassigt material kan utnyttjas och analyseras. Därtill behövs stödmetoder för att spara och gå igenom bilderna.
– Drönarfotografering är i en hajpfas och man föreställer sig att det ska tillgodose alla behov. Men nu behövs uttryckligen metodutveckling och anvisningar för disciplinerad fotografering för att det bildmaterial som uppkommer verkligen ska komma till användning, understryker Tuominen.
Mika Pirinen är av samma åsikt som sina kolleger. Han tänker att en riksomfattande bildbank, där myndigheterna kan lagra uppföljningsmaterial, kunde vara en lösning på problemet. Bilder som samlar damm på en hårddisk är till ingen nytta.
Det ska bli intressant att se hur den visuella bevakningen av landskap och kulturmiljöer utvecklas.
Mer information om projektet
• Miljörådet Tapio Heikkilä, +358 295 250 166, fornamn.efternamn@ym.fi
• Miljörådet Tuija Mikkonen, +358 295 250 184, fornamn.efternamn@ym.fi