rakennusperinto.fi : Från stormaktstiden till upplysningens tid 1600

Första sidan » Finländsk byggnadskultur » Epoker » Från stormaktstiden till upplysningens tid 1600–1775

Från stormaktstiden till upplysningens tid 1600–1775

1640 Åbo Akademi grundas
1649 Fiskars järnbruk anläggs
I medlet av 1600-talet införs rutplanen i städerna
1700–1721 stora nordiska kriget
1762 potatisen kommer till Finland
1771 Tidningar Utgifne Af et Sällskap i Åbo börjar utkomma

Efter att Gustav II Adolf blev kung 1611 kan man tala om Sverige som en av Europas stormakter, visserligen den minsta. Finland var en del av Sverige. Välståndet under stormaktstiden och de skatteplikter som krigen förde med sig fick kungen att utveckla förvaltningen. Ett sätt var handelspolitiken med tillhörande stadspolitik. I Finland grundades nya städer och den tidigaste industrin började utvecklas, i första hand var det fråga om bruk för förädling av järnmalm.

Adelns makt växte och kulturen hos aristokratin började synas på herrgårdarna i olika delar av Finland. Kyrkans makt hade tydligt minskat efter reformationen, men kyrkobyggnaderna återspeglade fortfarande byggandets konstnärliga dimensioner och prästgårdarna företrädde ännu länge en byggnadskultur, som utgjorde en förebild för byggandet på landsbygden. Särskilt i herrgårdarna började man se drag av tidstypiska stilarter, från stormaktstidens barock till rokoko och vidare till tidig nyklassicism på 1700-talet. Boställen började byggas även efter modellritningar.

Statens ställning som byggherre stärktes. Under 1700-talet uppfördes ståtliga fästningar vid de finska gränserna, av vilka den viktigaste, sjöfästningen Sveaborg, började byggas 1748. I Österbotten utvecklades på 1700-talet det ståtliga tvåvåningshuset. I Karelen utvecklades ett typiskt karelskt hus, där bostad och fähus sammanfördes under samma tak. Största delen av folket bodde likväl ännu i små gråa rökpörten.

De första uppgifterna om rödfärg (rödmylla) på husen härstammar från 1500-talets slut. Först målades rådhusen och kyrkorna. I städerna blev det vanligt att man målade ytterväggarna först under den senare hälften av 1700-talet. Under samma tid togs den kokta gula färgen (gulmyllan) i bruk, med vilken man försökte efterlikna sandsten. Till landsbygden spreds kutymen att måla ytterväggar först senare.