Första sidan » Finländsk byggnadskultur » Artiklar » Tammerkoskis förvandling och byggnadsarv
Tammerkoskis förvandling och byggnadsarv
Mikko Järvi, arkitekt, Tammerfors stad
Sveriges kung Gustav III grundade Tammerfors stad år 1779. Staden har ett naturskönt läge mellan två stora sjöar. Vattnet från Näsijärvi strömmar via Tammerkoski genom staden till Pyhäjärvi 18 meter lägre ner. På 1800-talet grundades pappers-, textil- och verkstadsindustri vid forsen.
Staden Tammerfors är centralt belägen i Finlands järnvägs- och landsvägsnät. Sjuttio procent av Finlands befolkning bor inom en radie på 200 kilometer från staden. Tammerfors är Nordens största inlandsstad och har länge varit den näst största staden i Finland. Den 1 januari 2009 hade Tammerfors cirka 209 500 invånare, och folkmängden har under de senaste 20 åren ökat med närmare 30 000 invånare.
I Tammerfors började strukturförändringen i näringslivet på 1960-talet. År 1970 fanns det 36 700 arbetsplatser inom industrin – år 1994 inte mer än 18 196 arbetsplatser, dvs. antalet hade mer än halverats. Förlusten har ersatts med arbetsplatser inom förvaltningen och servicebranschen. På 1960-talet inrättades ett universitet och en teknisk högskola i staden. Industrin i Tammerfors står fortfarande i spetsen av utvecklingen bland annat i fråga om bergborrmaskiner, industriautomation samt förbrännings- och uppvärmningsteknik. Också bolaget Nokia har betydande utvecklingsenheter i Tammerfors.
Fabriksbyggnaderna i rödtegel vill man bevara
Staden har byggts upp kring Tammerkoski. Stadens centrum präglas av forsen samt industribyggnaderna i rödtegel, vattenkraftverken och de gröna parkerna längs stränderna. Klädesfabriken vid det nedre loppet av forsen revs på 1970-talet. Rivningen väckte en kraftfull offentlig diskussion, och i staden har därefter en bred enighet rått om bevarandet av de industribyggnader som är centrala i stadsbilden. Också de mest betydande skorstenarna har i stadsplanen skyddats som minnesmärken på den industriella traditionen.
År 1993 fastställde Museiverket Tammerkoskis industriella kulturlandskap som en nationellt värdefull byggd miljö. År 1995 fastställde miljöministeriet Tammerkoskis industrimiljö som ett nationallandskap – ett av de få stadslandskapen i Finland.
Erfarenheter av nyanvändningen av industribyggnaderna
Förändringen av industribyggnaderna i Tammerfors centrum har varit mångsidig och lyckad. År 1996 vann Tammerfors stad Finlands Arkitektförbunds SAFA-pris för planeringen av i synnerhet områdena kring Centrumtorget, Finlayson och Tampella. År 1999 vann belysningen vid Tammerkoski priset Årets belysningsobjekt och var finalist i den internationella tävlingen European Light Trophy i serien med historiskt värdefulla objekt. År 2004 vann nyanvändningen av Finlaysons område det internationella priset DIFA Award.
I centrum har värdet på tomtmark alltid varit positivt, trots de eventuella föroreningar som förorsakades av industriverksamheten. Efterfrågan på nya affärs- och kontorslokaler i centrum har också varit oupphörlig. Detta har skapat ekonomiska förutsättningar för ibland till och med dyrare skyddslösningar än nybygge. Med undantag av TAKO Oy:s kartongfabrik används de betydande industriområdena i Tammerfors centrum idag på ett nytt sätt. Ekonomiskt sett kan det bli mer problematiskt att skydda de gamla byggnaderna på de stora industriområdena utanför centrum.
Det är relativt enkelt att förvandla de gamla industribyggnaderna till affärs-, musei- eller kontorslokaler. Om däremot bostäder byggs, kräver detta i allmänhet betydligt fler mellanväggar samt tapp- och avloppsställen och mer krävande ventilationslösningar. Djupet på stommen och våningshöjden i industribyggnader lämpar sig dessutom sällan för bostadsbyggande.
Fina stadslokaler i Finlaysons kvarter
Finlaysons industriområde som omfattar cirka sju hektar ligger vid den västra stranden av det övre loppet. Finlayson inledde sin verksamhet år 1820, och textilproduktionen inom området upphörde i början av 1990-talet. År 1988 ordnades en inbjuden tävling för planeringen av nyanvändningen av området. Arkitektbyrå 8 Studio Oy vann tävlingen.
Den nya stadsplanen för området grundade sig på mångåriga utredningar och förhandlingar mellan markägaren, staden, miljöministeriet och Museiverket. Stadsplanen godkändes enhälligt i stadsfullmäktige år 1995, och inget besvär har anförts om planen. Cirka 70 000 m² av de drygt 100 000 våningskvadraterna har bevarats. Dessutom har cirka 30 000 m² nybyggen uppförts på området, huvudsakligen bostäder för cirka 800 invånare.
Flera år senare tvistade man ändå om den planerade fordonsbron över Tammerkoski. Man beslöt att slopa denna och bygga enbart en bro för gång-, cykel- och mopedtrafik något längre ner vid forsnacken. En annan tvist uppstod om rivningen av det så kallade färgeriet som byggdes stegvis åren 1844–1858. Sedan år 1861 hade byggnaden fungerat som lager efter att färgeriet flyttades till den så kallade gatufabriken. På det ställe där byggnaden hade stått byggdes ett höghus i enlighet med stadsplanen och enbart den äldsta delen från år 1844 bevarades.
De bevarade byggnaderna inrymmer idag museer, läroinrättningar, kontor och restauranger. Byggnader i olika åldrar, smala gränder, trånga portgångar och olika typer av öppna platser gör området exceptionellt varierande och intressant, "Tammerfors gamla stad". På området finns lika många arbetsplatser som under fabrikens storhetstid. I synnerhet IT-företag har etablerat sig på området. Finlayson lever oberoende av tidpunkten på dygnet eller årstiderna.
_P300.jpg "Arkitekt Petri Pussinen ansvarar för det renoverade ”restaurangtorgets” utseende. Bild Petri Pussinen.")
På Tampellaområdet finns det också bostäder
Tampellas industriområde som omfattar cirka 25 hektar ligger vid den östra stranden av det övre loppet. Den första masugnen på området byggdes år 1844 och industriverksamheten upphörde år 2000.
Åren 1990–91 ordnade Tampella och staden en arkitekttävling om planeringen av området. Arkitektbyrå Helamaa-Heiskanen vann tävlingen. I stadsplanen för den södra delen som godkändes år 1995 bevarades cirka 60 000 m² av det gamla byggnadsbeståndet. Cirka 140 000 m² nybyggen, huvudsakligen bostäder, har uppförts på området. I planeringen och byggandet av området på norra sidan av järnvägen väntar Kekkosentie som skär genom området på att flyttas ner i en tunnel.
I Frenckells lokaler finns en teater.
År 1783 inledde Frenckells pappersbruk sin verksamhet vid den västra stranden av det mellersta loppet. Byggnadens fasader härstammar huvudsakligen från början av 1900-talet (arkitekt Birger Federley). Fabriken stängdes redan år 1928, och staden köpte industriområdet för att bygga ett stadshus och bostäder på detta ställe. På grund av krigen förverkligades likväl inte planen.
De gamla fabriksbyggnaderna skyddades med en stadsplan år 2001. Under de senaste tio åren har byggnaderna renoverats. I fabriksbyggnaden som ursprungligen hade två våningar finns idag fem kontorsvåningar i den del som vätter mot torget. Byggnaden inrymmer idag stadens tekniska sektors kontor och en teater (arkitekt Mauri Niemi, Tilakeskus, cirka 12 000 m²).
_P300.jpg "År 2005 vann Frenckells belysning det internationella LUCI-priset. Belysningen planerades av Roope Siironen. Valoa Design Oy, Roope Siironen.")
Klädesfabrikens färgeri blev konstlokaler
Klädesfabrikens första byggnader byggdes vid den östra stranden av det nedre loppet år 1856. Fabriken utvidgades småningom. År 1967 flyttades verksamheten till Hankkio, åtta kilometer längre bort, till nya tidsenligare lokaler där Tamfelts verksamhet fortsätter.
Rivningen eller skyddet av fabriksbyggnaderna gav upphov till meningsskiljaktigheter som har pågått i mer än tio år. Huvuddelen av fabriken revs åren 1976–82, och istället byggdes ett köpcentrum, ett hotell och tre bostadshöghus. Enbart fabrikens huvudkontor och färgeri bevarades. Stadens turistbyrå har verkat på huvudkontoret. Färgeriet fungerar som s utställningslokal för hantverks- och konstindustri.
Kartongtillverkningen fortsätter på Tako
Vid den västra stranden av det nedre loppet startade år 1866 ett träsliperi som efter flera utbyggnader och förändringar utvecklades till den nuvarande kartongfabriken TAKO Oy. De nuvarande byggnaderna och fabrikens yttre härstammar huvudsakligen från 1930- och 1960-talen.
Fabriken är fortfarande i drift i centrum av staden och utgör en central del av stadsbilden. De delar av byggnaderna som har betydelse för stadsbilden bör absolut bevaras, även om verksamheten inne i byggnaderna skulle förändras i framtiden.
På Kehräsaari finns arbetsplatser och kultur
Vid det nedre loppet, på det nuvarande Kehräsaariområdet, fanns en nålverkstad i medlet av 1800-talet. År 1871 köpte Henrik Liljeroos ön, grundade ett färgeri och senare ett ullspinneri på denna. De nuvarande byggnaderna har byggts i många olika faser. De äldsta delarna är från år 1897 och de nyaste från 1970-talet.
År 1983 upphörde industriverksamheten på området, och byggnaderna inrymmer idag kontor, butiker och restauranger. På området finns också en biograf och konferenslokaler.
