Första sidan » Finländsk byggnadskultur » Artiklar » Lekstugorna har upplevt både herrskaps- och torparliv
Lekstugorna har upplevt både herrskaps- och torparliv
Riitta Niskanen, Museiverket
De första uppgifterna om finländska lekstugor härrör från mitten av 1800-talet. Bo Lönnqvist skiljer mellan lekar som styrs av föräldrarna och lekar som barnen själva hittar på: lekstugorna har planerats och byggts av vuxna, medan barnen själva bygger och genom tiderna har byggt kojor. Lekstugan var en motsvarighet till de vuxnas lusthus.
Herrgårdsliv i miniatyr
Lekstugeinfluenserna nådde oss till stor del från Sverige. Till en början byggdes lekstugor på herrgårdarna, sedan på prästgårdarna och slutligen på handelsmännens och böndernas gårdar. Vid ingången av 1940-talet hade lekstugorna spritt sig till alla folklager. Speciellt populära var de efter kriget, då man av det byggmaterial som blev över i samband med husbyggena kunde uppföra ett litet hus även för barnen. Fabrikstillverkade lekstugor började produceras på 1920-talet.
Herrskapets lekstugor hade ofta ritats av en arkitekt. De uttryckte stilidealen under sin tillkomsttid och följde vanligen huvudbyggnadens materialval och färger. Fina exempel på stilstugor är bl.a. Mannerheims lekstuga på Villnäs och lekstugan på Toivonoja gård i Nastola. Samtidigt med att lekstugorna blev vanligare utformades de mer anspråkslöst och ritades inte alls av någon arkitekt utan av far eller morfar eller farfar, eventuellt i samråd med barnen.
Som modell för 1930-talets lekstuga etablerade sig en enrumsstuga av brädor eller fiberskivor. Gaveln försågs med en dörr, och över denna byggdes ett tak eller framför denna en veranda. Vanligen hade lekstugan ett eller två fönster, som ibland försågs med fönsterluckor. Lekstugan var oftast röd och hade vita knutbrädor. När stugorna blev vanligare förenhetligades också arkitekturen.
Kaffebordet dukades med pyttesmå kärl
Lekstugan inreddes med pyttesmå möbler, som redan i slutet av 1800-talet gick att få till exempel i några leksaksaffärer i Helsingfors och Åbo eller kunde beställas per postorder från utlandet. Många tillverkare av vuxenprodukter utvidgade sitt utbud med leksakskärl och andra produkter för barn, eftersom det började uppstå en tydlig efterfrågan i och med barnens högre status i slutet av 1800-talet.
Högfors tillverkade redan vid sekelskiftet 1800–1900 små gjutjärnsspisar som man kunde koka och steka på alldeles på riktigt. I Arabias sortiment ingick miniatyrserviser ändå från verksamhetsstarten 1874, och Kupittaan Savi började tillverka kaffeserviser för barn på 1920-talet. Också glasfabrikerna tillverkade produkter för barn, såsom små gräddsnäckor och sockerskålar. Kärlen för barn formgavs på samma sätt som modellerna för vuxna, men de dekorerades med för sin egen tid populära sagofigurer, såsom Snövit och Musse Pigg.
Lekstugorna ritades av kända arkitekter
På 1930-talet började tidskrifterna publicera arbetsbeskrivningar för lekstugor. En av de mest intressanta var en följetong i Kotiliesi, som inleddes år 1939 och som fortsatte oregelbundet fram till 1980-talet. På 1950-talet publicerade Kotiliesi ett rekordantal arbetsbeskrivningar under sammanlagt fyra år. Tidskriften anlitade också kända arkitekter, såsom Elsi Borg och Kaija Siren.Lekstugan skulle företrädesvis placeras i ett lugnt och trädomgivet hörn av gården. Verandan skulle vätta mot väster. Det skulle lämnas plats för olika prydnads- och nyttoväxter. På 1970-talet blev det modernt att kamouflera stugorna; då skulle de inte längre byggas med höga sadeltak, utan de skulle vara låga och gömma sig i omgivningen. På 1980-talet återkom de rödvita stugorna med sadeltak enligt gammal modell.
Lekstugorna är oftast avsedda för flickor. År 1961 publicerade Kotiliesi dock separata arbetsbeskrivningar för stugor för flickor respektive pojkar. Stugan för ”små husmödrar” har gasolspis, köksbänk, hyllor och en matvrå, medan det för stugan för pojkar påpekas att den inte får göras för färdig för att de ”påhittiga knattarna” själva ska kunna inreda sin stuga. Stugan är ändå försedd till exempel med klätterrep och -stegar.