Första sidan » Reparation » Konstruktioner och byggnadselement » Fasadputs
Fasadputs
Fasadputs skyddar byggnadens stomme och ger den en arkitektonisk karaktär. Puts är ett naturligt val som ytbeläggning i ett tegelhus, men även trähus har putsats (rappats) när man har velat ge dem samma framtoning som stenhus.
Kalkputs har använts ända sedan medeltiden. I början av 1900-talet övergick man småningom till kalkcementputs. Putsen kan läggas i ett, två eller tre skickt. En putsad yta kan behandlas på många olika sätt, vanligast är brädriven yta. Grovputs var speciellt populär på 1950-talet. Specialputs inkluderar bl.a. terrasit- eller ädelputs som ger en yta som påminner om natursten.
Putsen tål inte att bli våt hela tiden och därför måste rännorna och stuprören hållas i skick. Fästen för stegar och flaggstänger i fasaden får inte leda vatten längs väggarna. Dessutom måste man förhindra kapillärstigning av ytvatten. Putsen hålls i skick genom att den målas regelbundet; en väl utförd målning kan hålla i årtionden.
Till en början inverkar skadorna bara på det yttre. Om de inte åtgärdas växer de i omfattning. Först måste man reparera orsaken till skadan, såsom trasiga droppbleck eller stuprör. Ytliga skador kan lappas med puts. Den puts som används vid reparation och omputsning ska till sin typ och sammansättning stämma överens med den ursprungliga.
Länkar
Museiverkets renoveringsråd. (på finska).
http://www.nba.fi/fi/korjauskortit
[Museiverket]
