Första sidan » Reparation » Byggmaterial » Glas
Glas
Fönsterglas tillverkas genom att smälta kvartssand. Under sent 1800-tal användes som fönsterglas en blandning av kali- och sodaglas (natronglas) enligt fabrikernas egna recept. I dag tillverkas fönsterrutorna av natronglas. Det tillverkas genom att blanda soda eller glaubersalt i kvartssanden, medan man blandade i pottaska och kalksten för kaliglas.
Fram till början av 1900-talet tillverkades fönsterglas vanligen genom cylindermetoden. Glasblåsaren blåste en stor cylinder, som sedan skars upp och planades till en skiva. I kronglasmetoden blåses däremot en stor glaskula som skärs upp och genom rotation drivs ut till en skiva. Detta glas kallas även månglas.
I slutet av 1800-talet försökte man uppfinna sätt för tillverkning av fönsterglas på mekanisk väg. Belgaren Fourcault utvecklade 1902 en maskin för dragning av fönsterglas. Glaset drogs upp ur glasugnen som ett brett vertikalt band mellan två asbestvalsar. Efter avkylning skars den 2 mm tjocka glasskivan i rutor. Till Finland kom de första dragmaskinerna 1926, och tillverkningen av blåst fönsterglas lades ner på 1930-talet. Britten Pilkington uppfann i slutet av 1950-talet den moderna floatglasmetoden, där den smälta glasmassan hälls ut som en skiva över smält tenn. Den vanligaste tjockleken på planglas är 4 mm.
När man reparerar fönster är det skäl att handskas varsamt med gamla blåsta och dragna glas. Rutorna hålls bäst hela om man låter bli att flytta på bågarna eller ta loss rutorna. Om man avlägsnar målarfärgen från bågarna genom att hetta upp dem, ska man skydda glasen med t.ex. kartong. Rutor som saknas kan ersättas med nytt blåst glas eller använt blåst eller draget glas. Det ersättande glaset får inte vara alltför plant och klart; oftast passar nytt planglas inte ens in i falsen i gamla bågar.
Länkar
Finlands glasmuseum.
http://www.suomenlasimuseo.fi/Suomen-Lasimuseo/
[Finlands glasmuseum]
