Första sidan » Reparation » Artiklar » Hur får man reda på den ursprungliga husfärgen?
Hur får man reda på den ursprungliga husfärgen?
Marja Sahlberg, Museiverket
Vi äger ett gammalt trähus, som är byggt 1904. Vi har planer på att måla husets ytterväggar i sommar, och vi skulle vilja få reda på husets ursprungliga färg. Vi har fått veta att väggarna ursprungligen har varit gula, men hur kan vi få reda på den exakta kulören?
Att ta reda på en gammal byggnads ursprungliga kulör kräver ofta detektivarbete och därmed tålamod, skarpögdhet och stadig hand. Visserligen kan man hitta uppgifter om en byggnads färghistoria i gamla dokument eller på det närmaste landskapsmuseet, men den viktigaste källan är ändå byggnaden själv. Om de gamla färgskikten inte har avlägsnats under årens lopp, går det oftast att få reda på husets ursprungliga kulör.
I samband med ommålning bör man inte förhasta sig i valet av kulör, eftersom husets första färg inte nödvändigtvis är det enda rätta alternativet. Givetvis utgör den ursprungliga kulören ofta det naturligaste valet med avseende på byggnadens arkitektur. Under årens lopp kan huset och omgivningen ibland ha genomgått så stora förändringar att någon av de senare kulörerna ändå passar bättre i nuläget.
Färgforskning på egen hand
Man kan rätt lätt på egen hand forska i en byggnads färgskikt, men man kan också anlita en fackman. Färganalyser görs av konservatorer med inriktning på byggnader och interiörer. Man kan höra sig för om kontaktinformation på landskapsmuseerna; kontaktinformation hittas också i servicekataloger.
En färganalys börjar med att man väljer ut vilka platser som ska analyseras. Färgsättningen av en byggnads exteriör bildar en helhet, som förutom väggytorna inkluderar listverk, karmar, fönster, dörrar, farstukvistar, verandor och andra detaljer. Färgsättningen av alla ytor borde analyseras separat för att man ska få en så tillförlitlig helhetsbild av byggnadens ursprungliga färgsättning som möjligt. Lämpligast för analys är de delar av fasaden som har varit bäst skyddade mot slitage. Det lönar sig därför att ta prov från de platser som skyddas av taksprång eller från fasaderna med den bäst bevarade färgytan. Ibland kan man till exempel under en fönsterlist hitta ett litet område med ursprunglig färg, som har avlägsnats annanstans ifrån under tidernas gång.
Prov av varje färgskikt
Färgytor kan studeras med enkla verktyg. Med en vass kirurgkniv kan man skikt för skikt försiktigt skrapa bort färgen på ett litet område ända ner till träytan. Arbetet kan underlättas om man i färgytan med hjälp av en kniv eller sandpapper gör en startkrater med svagt sluttande kanter, där skikten har skrapats bort ända till träytan Kraterns kanter visar hurdana skikt som kan hittas, och dessa kan sedan lätt skrapas bort skiktvis. Det är bra att ta ett prov av varje färgskikt och spara det i till exempel ett kuvert eller mellan glasförsedda diabildsramar.
När man undersöker de kulörer som blottläggs är det bra att minnas att oljefärg ofta har grundats med vit grundfärg, varför man inte bör göra misstaget att anta att de ljusa skikten är de riktiga kulörerna. Ett annat faktum är att täckt oljefärg gulnar i viss mån. Därför är den kulör som blottläggs ofta gulare än vad den ursprungligen har varit. Exempelvis kan en blå färg verka grönaktigare och en gul färgton starkare än originalet.
